Det kräver sitt verb.

Jag har det. Twitter alltså. Det är lite pinsamt. Det är som Facebook-statusen. Microbloggande där man kan skriva ointressanta saker som är att man ”äter lakrits och spelar WoW” eller ”längtar efter solen”. Helt värdelöst men folk verkar uppskatta det. Jag har det främst för privata skäl som att läsa mina vänners tweets. Fast ibland ser jag ändå ljussidorna med Twittrandet. Som att det i sig är en kul utmaning att försöka gå emot strömmen och med enbart 140 tecken komponera ett fyndigt och intresseväckande inlägg. Vilket är raka motsatsen till de sjumilatexter som vanligen brukar dyka upp på mina bloggar. Så nu har jag infogat min Twitter som en widget till Game Oddity. Twittrandet är lite mer internt, privat, svårbegripligt och värdelöst. Se den som en sign O the times-utsmyckning eller ett malignt melanom, valet är ert.