Världens mest olästa blogg!

Den här sidan skall göras om. Inte idag och säkerligen inte imorron, men i framtiden. Kanske. Dual-bloggandet har jag lagt ner för vad är det för mening att prata med sig själv här på min ensama internet plätt. Förmodligen kommer sidan förvandlas till någon arbetsprovs/CV-grej i framtiden. Jag har ju ändå betalat en slant för den här adressen, pinsamt nog. Min ursprungliga blogg, den riktiga Game Oddity har flyttats i och med att tidningen och sajten Super Play lades ner. Bloggen blev automatiskt överförd till Super Plays systersajt och kan därför nås på http://www.fz.se/bloggar/game_oddity . Den uppdateras nära på dagligen. Så ifall du hamnat här på något försmädligt Google-bananskal så tycker jag att du ska ta dig en titt på länken.

Adjö, tills nästa gång.

Det har varit lite dåligt med uppdateringar här, smäll på fingrarna. Till er som läser bloggen; gud signe er för att ni gör det. Bloggen har däremot en systerblogg som har många gånger fler läsare och i sanningens namn, mer diskussion. Jag gillar er, men ni är sabla tysta. Alla inlägg som inte hunnit hit till Game Oddity finns att läsa på dess ursprungssida som ni kan hitta här. Inläggen kommer såklart också till den här sidan och i uppdaterad form, men det blir när jag har tid över. Tills dess så får ni gärna spana bloggen på Super Play. Länk! Länk! Länk! Länk! Länk! Länk! Länk! Länk!

Nä, men har du också hittat hit till min blogg? Nu mera bildblogg av någon lycklig eller olycklig anledning. I det senaste har jag förevigat min mus. Datormus det vill säga. Det är en officiell sådan från HP som följde med köpet av min datorväska. Homogen som jag var så tyckte jag nämligen det var en lämplig rebellnivå att ha en HP-laptop i en HP-väska och om det nu medföljde en HP-mus på det, så var ju det en lycklig bonus. Den låg oanvänd länge den där musen. Nu i dagarna pluggade jag i den och då hände det förträffliga. Skåda nedan.

En till synes vanlig om än ovanligt plastig och vit datormus.

Som med USB-magi förvandlas den till dunkande pimp-musen. Se så festligt!

Växlar pulserande mellan rött, gult, blått, grönt, rött, lilla, och kanske lite guld och silver om man använder fantasin. 

Det här kan vara det porrigaste jag någonsin ägt.

Fint att ha med sig på resan också, ifall det skall förfestas så är det bara att trä den i taket och vips så har man ett mobilt disco till Spotify. Nä, det var ju inte så kul.

Konkurrensen är väl inte direkt stenhård men det känns ändå bra att det i alla fall finns ett Wii-spel att se fram emot i höst. Famitsu delade ut hela 34 av 40 till Muramasa och betygen lär bli liknande när det släpps i USA nu i september. Illa bara att Europa får vänta tills November. Fast vi kan ju alltid lura oss med att ”vi har allt det roliga kvar”. Jag skäms lite över att jag inte lagt så mycket tid på den andliga föregångaren Odin Sphere. Loopande banor och repetiva combos gjorde det inte för mig. Fast jag är väl knappast ensam. Finns det någon människa som faktiskt orkar varva ett Atlus-spel?

P.S Jag kollade föresten precis på en topplista över 2008s 10 bästa Wii-spel. Nu kan jag inte sluta gråta. D.S

111 continues, men jag klara det! Nu ska jag fira med bubbel och liniment till mina fingrar.

Städar i iTunes i väntan på att åka till pressvisningen av District 9 (mad name dropping skillz I haz it). Blir påmind om hur sjukt bra Gorillaz faktiskt var och är. Ett band som inte finns liksom, vilken grej! Det kommer fram i musiken också med deras experimentell ljudbild. Det känns som Gorillaz aldrig spelar sitt eget material. Istället är de en tristessens orkester som medvetet pumpar ut någon annans fantastiska melodier, grymma beats helt utan känslor. Understryk det med texter som hämtats från klagomurens allra mest introverta hörn och sjungs av den lätt melodiska talsyntesen som är Damon Albarn. Tydligen håller de på med ett nytt album. Det gör mig klad.

Jag tänker inte ljuga. Mitt mervärde som människa avgörs av min internetstatistik.  Alltså har jag inga problem med sälja min själ för att dra trafik till Game Oddity. Jag läste någonstans att Hentai var ett av internets mest sökta ord.

Ergo:

Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai! Hentai!

Det kräver sitt verb.

Jag har det. Twitter alltså. Det är lite pinsamt. Det är som Facebook-statusen. Microbloggande där man kan skriva ointressanta saker som är att man ”äter lakrits och spelar WoW” eller ”längtar efter solen”. Helt värdelöst men folk verkar uppskatta det. Jag har det främst för privata skäl som att läsa mina vänners tweets. Fast ibland ser jag ändå ljussidorna med Twittrandet. Som att det i sig är en kul utmaning att försöka gå emot strömmen och med enbart 140 tecken komponera ett fyndigt och intresseväckande inlägg. Vilket är raka motsatsen till de sjumilatexter som vanligen brukar dyka upp på mina bloggar. Så nu har jag infogat min Twitter som en widget till Game Oddity. Twittrandet är lite mer internt, privat, svårbegripligt och värdelöst. Se den som en sign O the times-utsmyckning eller ett malignt melanom, valet är ert.

Ibland, men bara ibland, så gillar jag faktiskt mitt mobila bredband. Grunkan (även känd som USB-modemet) må sitta som en missbildad utväxt i en av mina portar men den förser mig i vilket fall med den absoluta nödvändighet vi känner som internet. För jag behöver mitt internet.

Det är rentav bissart hur beroende jag/vi har blivit av tillgången till sajberspäjs. Det känns som om armarna trillat av närhelst jag tappar min uppkoppling. Därför tyckte jag att ett mobilt bredband, det skulle jag så klart ha. Nu kan jag ha internet överallt. Om jag tar med min laptop det vill säga. Och adapterna förstås, för laptopeländet lapar en del ström. Och modemet så klart. Sen ska jag ju hitta någonstans att sitta också. Typ bibloteket eller ett café. Där det redan finns gratis internet. Vilket också gäller för resten av Göteborg om man är villig att tjuvåka lite. Ovärt, USB-modem be thy name.

Idag använde jag mig det däremot på en bilresa mellan Göteborg och Värnamo. Signalstyrkan klättrade förvisso värre än en kokainstinn spindelapa, men nog hade jag kontakt hela tiden. Det kändes lyxigt. Lite Jet-Set. Så jag gillar nog ändå mitt modem. Lite grann i alla fall. För nu kan jag ju effektivisera min rese tid med att kanske inte just jobba men kanske läsa webcomics…..och spela lite Excite bike?

. Ganska värdelöst också eftersom jag inte satt och jobbade utan istället bläddrade web comics, bloggsurfade och youtubade. Men jag hade ändå kunnat tänka mig ett liv med det. Ni vet buissness folk som sitter på sina tåg, båtar, flygplatser med pressveck och mobiltbredband. Fast kanske egentligen inte för att det känns Jet-set. För att jobba 60 timmar i veckan, jämnt vara svettig och krocka med någon vägg i en nära framtid verkar inte fullt så glamoröst. Fast det kanske det hade varit värt för att berättiga att man lägger 200kr i månaden på något som för det mesta är gratis.

Nu har alla utom en (1) enstaka låt till Beatles: Rock Band avslöjats. Jag skrev någon gång i april en lista över vilka låtar jag helst skulle vilja se i spelet. För mig fattas det många hits. Suspekt många faktiskt. Drygt hälften av min önskelista finns med och då skall det påpekas att jag inte har nån särdeles finsmakar-lista med kufiska b-sidor eller liknande.

Det luktar något. En doft som för mig alltid kommer definera det vi än idag kallar ”next-gen gamin”. Det luktar DLC. Förbannad DLC till och med. Skäms! På något sätt är det  här är Yokos fel. Det lovar jag!

Låtarna som annonserats är.